Jullov!
I fredags var det hursomhelst julavslutning på skolan, och alla uppgifter (utom Loggboks och Gaphals) var inlämnade och klara. Avslutningsceremonin bestod i att alla elever samlades, och sång, dans och tal visades upp. Lärarna sjöng, eller vad man ska kalla det hela, och deras nödrim och musikaliska handikapp slaktade för all framtid den annars barndomskära tipptapp-låten. Herr Varpa användes, av någon anledning, genomgående under julspexet som rolig konferencier, och gotländska rauk-skämt slungades mot alla oss oskyldiga i publik. (Som samhällselev till denna herr Varpa, undrar jag blygsamt om inte hans skämt kan klassas som tortyr och därmed strida mot de mänskliga rättigheterna).
Höjdpunkten dröjde dock en liten stund in i programmet, tills Boss gjorde sig redo för högläsning. I handen hade hon en gammal bok och jag gjorde mig beredd att lyssna till ett julevangelium eller en juldikt. Hon började läsa: "Under tiden jag, Spicy och Gaphals...". Förvåningen slog mig - det var ju ett av mina inlägg hon läste. Det var en liten, om än rolig, överraskning och när hon läst färdigt kallades jag fram till henne för att ta emot ett litet tack för bloggandet. Jag applåderades, och tänkte först brista ut i en lyckodans men kom snabbt fram till att det bästa nog var att låta alla slippa en sådan syn.
Efter denna stora samling, delades årskurserna upp och vi tvåor fick dela in oss i lag och tävla i olika lekar. Tyvärr slutade lagindelningen med att jag var i samma lag som Egg Egg, Spicy och Ordvitsarn och med sådana lagkamrater var det ingen större skräll att vårt lag samlade ihop näst minst poäng. Konstigt nog, lyckades dock Gaphals, Lillan, Loggbok och Flasharn kamma hem fler.
Efter allt detta var det officiella julfirandet slut, och folk vände hemåt för att lämna skolan oberörd under ett par veckor framöver. Vårt gäng stannade kvar ytterligare en stund för att byta julklappar med varandra, och Loggbok briljerade med sina högst påkostade inslagningar. Detta fick dock avsluta höstterminen -09, och när vi återvänder efter lovet är det ett nytt årtionde med delvis nya kurser samt dagar som bara blir ljusare och ljusare.
Men tills dess: God jul!
PS. Vi får se om jag bloggar något under lovet, jag har inte bestämt mig. Om det rycker i bloggtarmen kanske det bjuds på något inlägg, men jag lovar inget. DS
Teknikens under
Dagens moderna värld är överbelamrad av teknik och tekniska maskiner. Samhället vilar och förlitar sig på tekniken, och den är central både på ett större övergripande plan samt på ett mindre, individuellt sådant. Tekniken har gett oss mycket användbart och den har på många sätt påskyndat en materiell framfart och utveckling i vår del av världen.
I dag ville den dock inte alltid som jag ville.
I förmiddags var jag, som den goda och studiemotiverade elev jag är (Gnällbälte, hoppas du läser detta), på en så kallad workshop. En workshop är en frivillig tid för eleverna på skolan och de kan spendera denna hur de vill. Lärarna finns tillgängliga och tanken är att eleven ska kunna jobba med det man vill, och enkelt kunna nå den hjälp man söker. Hur som helst så var jag på geografilärare Pandamannens workshop för att plocka på mig några artiklar inför ett seminarium. Artiklarna hade Pandamannen bara originalexemplar av, som eleven själv skulle kopiera av och sedan lämna tillbaka. Det var i detta sammanhang teknikmotgång numero ett slog mot mig. Jag gick till skrivaren, och fann mig stå inför ett mycket stort problem. En av artiklarna var utskriven i A3-format, vilket förbryllade ett tekniskt misslyckande som mig. När jag stått och funderat ett tag och kopierat mina papper (det blev för övrigt A4-format på A3-artikeln, inte helt lyckat) kom Lillan, som på uppdrag av Pandamannen blivit ditskickad för att hjälpa mig. När vi kom tillbaka till Pandamannen hånlog han ett ondskefullt leende och frågade lite löst om hur det stod till med min tekniska förmåga. Svävande svarade jag att jag föredrog böcker.
Men tekniken var inte färdig med mig än. När jag senare på eftermiddagen kom hem, inställd och i behov av att plugga samhällskunskap och religion spelade tekniken mig återigen ett spratt. Det är nämligen så att vi elever sparar alla våra arbeten på en av skolans servrar, som vi sedan har åtkomst till både hemifrån och från skolan, och när jag nu med samhällslängtande fingrar skulle logga in på min användare strejkade tydligen skolans system. Goodbye goodnight, välbehövda välplanerade pluggkväll. Tekniken gav mig genom detta en rejäl plugghelg att se fram emot.
Ett ljus i mörkret är dock den innebandy vi i morgon har på idrotten, och ni som läst om mina insatser på fotbollsplanen, kan nog anta att det med största sannolikhet kommer bli ytterligare en framgång!
Hur vi sorterar
I dag var det en väldigt, med betoning på väldigt och väldigt med extra allt till det, lugn dag i skolan. Mitt, bloggkungens, schema såg ut:
08.30-09.00 - Basgruppssamling
Sen var det slut. Detta, i kombination med att jag inte lagt in några inlägg på ett tag, medför att det inte finns så mycket direkt skolrelaterat att skriva om. I stället kom jag, här vid mitt tangentbord, att tänka på musik och på hur olika smak folk har. Och här kommer en liten indirekt skolkoppling in, för det är bara att se till figurerna här i bloggen för att märka hur varierad smaken är. Ordvitsarn lyssnar på gammelrock, klassisk hårdrock, Egg Egg lyssnar på lite allt möjligt (även om jag hört att den gamla norska gruppen Aqua är favoriter), och så även Gaphals. Lillan och Flasharn lyssnar på r'n'b och tung klubbmusik, medan Loggbok överraskande nog lyssnar på hårdrock och snudd på ingenting annat. Spicy är också ganska varierad, men med en liten dragning åt indiehållet. Hönshjärna är jag lite osäker på, men jag tror att hon liknar Spicy i sin smak.
Själv lyssnar jag mestadels på hårdrock, punk och progg.
En sak, som av en följd av musikresonemanget, slår mig är hur folk manifesterar sina intressen och tankar genom sättet att klä sig. Oftast vill folk uttrycka något med hur de klär sig, somliga mer ytterligt än andra, och när man ser en persons klädstil bildar man sig genast en bild av personen. Ser man någon på stan kategoriserar man genast in personen som punkare, emo, fjortis eller sportig. Detta betyder att man på helt ovidkommande grunder tar ett beslut angående om den personens intressen, och genom detta beslutar om han eller hon är något att ha eller inte. Som en reflex dömer man folk genom att bara se dem korsa gatan. Fördomsfulla är vi allihop, hur befriade från detta vi än önskar vara.
Folk behöver inte klä sig ovanligt, i bemärkelsen icke-mainstream, för att få en stämpel, utan även den majoritet som befinner sig i mellanskiktet angående klädstil och utseende får tilldelat sig en indelning. Det kan vara alltifrån att man bildar sig en uppfattning angående personens yrke, livsstil, lycka eller sociala status. Om det är något som, på gott och ont, skapar grupperingar i samhäller så är det nog just detta - folk delar in sina medmänniskor efter hur man uppfattar dem. Det är nog också därför som det alltid är enklare att bekanta sig med människor som ser ut som en själv, som inte känns svåra och besvärliga att veta av. För hur ofta ser man en kängpunkare umgås med en kostymklädd ekonom?
Detta fenomen är lite synd då det troligtvis inskränker individers förståelse för andra grupper i samhället, och för personer som inte är som dem själva. Det medför att människor som endast rör sig inom sina egna kretsar, och det är nog med råge majoriteten av allt folk som agerar så, rimligtvis bör få ett fattigare och mindre berikande socialt liv. Detta för att man, som av en vana, delar in folk som liknar en själv som "möjliga bekantskaper" medan man ratar de som ser ut att frångå ens normala sociala omgivning.
Och för att återgå till musiken, skivan "The Freewheelin' Bob Dylan" - så bra.
Vaccination & långvariga mjukisbyxor
Likaså kan jag anta att Egg Egg reagerade på samma sätt, fast jag gick tråkigt nog miste om nöjet att se denna fyraåring fastlåst i en 16-årings kropp få sin spruta. Jag kan dock se scenen framför mig: hur den farliga doktorn låter nålen närma sig Egg Eggs överarm och hur Egg Egg själv försöker fokusera tankarna på de kaktusar han ska vårda när han kommer hem, allt i ett tappert försök att överleva det lilla stick som vaccinationen innebär.
Det finns dock de som redan kastat sig huvudstupa ner i influensan, och en av dem är Ordvitsarn. Förra veckan låg han hemma sjuk i vad som kan ha varit influensan och på grund av detta skulle han nu inte vaccinera sig. För hans del var det givetvis något olyckligt att vår vaccination, som blev uppskjuten från förra veckan då den var tänkt att genomföras, inte hann nå honom före influensan gjorde det. Och visst, sedan hans återkomst till skolan har man nu kunnat skåda en lite knorr och ett tryne på den gode Ordvitsarn. Inte för att det gjorde någon större skada på honom, eller som man också skulle kunna sammanfatta det: varje förändring är en förbättring.
Ordvitsarn var hursomhelst inte den enda som nekade vaccinering. Inte heller Flasharn hade någon lust, men vad detta beror på vet jag icke. Om det är grundat på att hon är mer kortväxt än sprutan eller på att hon bara inte ville är en fråga som jag inte lyckats få något svar på.
Under tiden jag, Spicy och Gaphals stod och väntade på att få sprutan, kom dock herr Varpa förbigåendes. Vad han egentligen gjorde nere vid vaccinationen är tämligen oklart, men han verkade onekligen väldigt intresserad av vad som försiggick inne i vaccinationsrummet. I vilket fall som helst beklagade han sig över några sprutor han brukade vara tvungen att ta, varvid min egna handledare, den Kumlafödda fröken Gnällbälte, minsann kände till större smärtor än så och påpekade att ett litet nålstick inte var något alls mot att föda ett barn. När hon senare fått sin spruta och intet ont anande vandrat i väg, replikerade herr Varpa skarpsinnigt:
- Hon vet inte hur det känns att få en spark i skrevet!
Varpa var tydligen fast besluten att visa att han hade haft mest ont av de två, och berättade efter sitt svar om hur han i sin gotländska ungdom en mörk och dyster kväll försökt smyga sig på en kompis bakifrån och skrämma honom. Vännen hade tydligen inte uppskattat skämtet, utan när han blivit skrämd i stället svarat med att vända sig om och sätta upp knäet rakt på Varpas, tja, rauk. Detta medförde att den gode herr Varpa, som nog måste sägas slog fröken Gnällbälte och därmed vann kunskapsmästerskapen i smärta, tvingades klä sig i endast mjukisbyxor en vecka framåt.
Kort sagt, verkar herr Varpa haft en minst sagt... intressant ungdom.
En genomgång av karaktärerna
I och med min medverkan i tidningen i fredags har bloggen fått ett litet lyft. Helt plötsligt har man blivit bloggkungen med de flesta, och jag har även fått lite synpunkter på hur bloggen sköts. En av dem är från skolans skolchef (en fin titel för rektor) som anser att jag bör förklara lite om alla de figurer jag haft med i bloggen, och då man inte vill göra sig ovän med the boss, kommer här en sådan:
Figurerna i bloggen skulle kunna delas in i kategorierna vänner och lärare. Vännerna är de figurer som förekommer oftast, och i denna grupp ingår främst Spicy, Loggbok, Gaphals, Egg Egg, Lillan, Ordvitsarn och Flasharn. Framöver kommer det säkert även att komma till några, så som exempelvis Hönshjärnan, som i fältet för kommentarer tjatat om att få ett namn.
Dessa karaktärer är de personer som jag umgås med mest i skolan och som jag därför finner värda att tala om i bloggen. De kan sägas representera olika typer av elever på skolan, och jag tycker att jag genom dessa har ett hyfsat bra urval av personer. Vi har den flitige Loggbok, den ständigt omkringvandrande och halvt om halvt studiemotiverade Lillan, den obligatoriske skämtaren Ordvitsarn, med flera med flera. De är med i bloggen dels för att jag tycker det är roligt att skriva om dem, och stundtals förlöjliga dem, och dels för att läsaren (förhoppningsvis) genom dem kan få sig en ungefärlig bild av hur livet på Kunskapsgymnasiet Västerås kan gå till.
Att vännerna sedan betalar mig 200 spänn för att överhuvudtaget få vara med på bloggen, och att de sedan slantar upp ytterligare 50 varje gång jag nämner deras namn, kan ni se som en liten parentes.
Så har vi då den andra kategorin - lärare. I detta fack återfinns de lärare som jag anser att jag hittills hittat bra smeknamn på. När jag efterhand hittat på namn åt fler lärare, och om dessa i mina ögon utmärker sig för att utgöra intressant bloggmaterial, kommer säkert fler nämnas på bloggen. De lärare jag introducerat hittills är: 2.05, herr Varpa samt Pandamannen och möjligtvis någon mer som just nu råkat falla ur minnet (ber om ursäkt om så är fallet).
Syftet med lärarna borde vara tämligen uppenbart då det givetvis inte går att skriva en skolblogg utan att diskutera dem. Lärare är ju trots allt något av det ständigt mest aktuella ämnet som finns bland skolelever, och varje elev har naturligtvis en egen uppfattning om varje lärare. Lärarna blir alltid omtalade och diskuterade, och på en skola är de källan till såväl rent hat som till, snudd på, salig förälskelse. Om detta sedan beror på att de är bra lärare eller att de sätter snälla betyg är dock en helt annan sak.
Jag antar att skolchefen hade rätt när hon påpekade att en genomgång av de olika karaktärerna kan vara bra, inte minst för utomstående som inte går på skolan men som ändå av någon anledning hittat min blogg, och jag hoppas att det här var en godkänd förklaring till bloggens upplägg.
Om det sedan finns övriga frågor angående namnsättningen på figurerna, eller något anat för den delen, är läsare välkomna att fråga i kommenteringsfältet.
För övrigt har Barca fortfarande inte ringt mig efter mina insatser på idrotten. Är det någon som hört om det möjligtvis råkar vara så att telefonnätet ligger nere i Spanien?
