kunskapsgymnasietvasteras

I dag var det en väldigt, med betoning på väldigt och väldigt med extra allt till det, lugn dag i skolan. Mitt, bloggkungens, schema såg ut:
08.30-09.00  -  Basgruppssamling

Sen var det slut. Detta, i kombination med att jag inte lagt in några inlägg på ett tag, medför att det inte finns så mycket direkt skolrelaterat att skriva om. I stället kom jag, här vid mitt tangentbord, att tänka på musik och på hur olika smak folk har. Och här kommer en liten indirekt skolkoppling in, för det är bara att se till figurerna här i bloggen för att märka hur varierad smaken är. Ordvitsarn lyssnar på gammelrock, klassisk hårdrock, Egg Egg lyssnar på lite allt möjligt (även om jag hört att den gamla norska gruppen Aqua är favoriter), och så även Gaphals. Lillan och Flasharn lyssnar på r'n'b och tung klubbmusik, medan Loggbok överraskande nog lyssnar på hårdrock och snudd på ingenting annat. Spicy är också ganska varierad, men med en liten dragning åt indiehållet. Hönshjärna är jag lite osäker på, men jag tror att hon liknar Spicy i sin smak.
Själv lyssnar jag mestadels på hårdrock, punk och progg.

En sak, som av en följd av musikresonemanget, slår mig är hur folk manifesterar sina intressen och tankar genom sättet att klä sig. Oftast vill folk uttrycka något med hur de klär sig, somliga mer ytterligt än andra, och när man ser en persons klädstil bildar man sig genast en bild av personen. Ser man någon på stan kategoriserar man genast in personen som punkare, emo, fjortis eller sportig. Detta betyder att man på helt ovidkommande grunder tar ett beslut angående om den personens intressen, och genom detta beslutar om han eller hon är något att ha eller inte. Som en reflex dömer man folk genom att bara se dem korsa gatan. Fördomsfulla är vi allihop, hur befriade från detta vi än önskar vara.

Folk behöver inte klä sig ovanligt, i bemärkelsen icke-mainstream, för att få en stämpel, utan även den majoritet som befinner sig i mellanskiktet angående klädstil och utseende får tilldelat sig en indelning. Det kan vara alltifrån att man bildar sig en uppfattning angående personens yrke, livsstil, lycka eller sociala status. Om det är något som, på gott och ont, skapar grupperingar i samhäller så är det nog just detta - folk delar in sina medmänniskor efter hur man uppfattar dem. Det är nog också därför som det alltid är enklare att bekanta sig med människor som ser ut som en själv, som inte känns svåra och besvärliga att veta av. För hur ofta ser man en kängpunkare umgås med en kostymklädd ekonom?

Detta fenomen är lite synd då det troligtvis inskränker individers förståelse för andra grupper i samhället, och för personer som inte är som dem själva. Det medför att människor som endast rör sig inom sina egna kretsar, och det är nog med råge majoriteten av allt folk som agerar så, rimligtvis bör få ett fattigare och mindre berikande socialt liv. Detta för att man, som av en vana, delar in folk som liknar en själv som "möjliga bekantskaper" medan man ratar de som ser ut att frångå ens normala sociala omgivning.

Och för att återgå till musiken, skivan "The Freewheelin' Bob Dylan" - så bra.