kunskapsgymnasietvasteras

I dag var dagen då svininfluensan nådde Kunskapsgymnasiet. De elever som ville skulle få ta vaccinet mot den nya flunsan. Stark som jag är, var jag givetvis en av dem, och likaså var de flesta andra av mina karaktärer. Dock tog det hela sig lite olika uttryck bland eleverna. Jag, Spicy och Loggbok genomförde det hela lugnt och stillsamt, utan skrik, gråt eller neurologiska sammanbrott. Annat var det med Lillan och Gaphals (samt den nya karaktären Spruträdd som bara måste nämnas, då hon under en timmes engelska och en timmes spanska enbart fokuserade på sprutan och dess otroligt hemska egenskaper), som med blanka ögon förkunnade att det före sprutan var jättenervöst, och att det efter sprutan sved och gjorde ont. Kortfattat kan man alltså påstå att de helt enkelt inte är gjorda av det hårdaste virke.

Likaså kan jag anta att Egg Egg reagerade på samma sätt, fast jag gick tråkigt nog miste om nöjet att se denna fyraåring fastlåst i en 16-årings kropp få sin spruta. Jag kan dock se scenen framför mig: hur den farliga doktorn låter nålen närma sig Egg Eggs överarm och hur Egg Egg själv försöker fokusera tankarna på de kaktusar han ska vårda när han kommer hem, allt i ett tappert försök att överleva det lilla stick som vaccinationen innebär.

Det finns dock de som redan kastat sig huvudstupa ner i influensan, och en av dem är Ordvitsarn. Förra veckan låg han hemma sjuk i vad som kan ha varit influensan och på grund av detta skulle han nu inte vaccinera sig. För hans del var det givetvis något olyckligt att vår vaccination, som blev uppskjuten från förra veckan då den var tänkt att genomföras, inte hann nå honom före influensan gjorde det. Och visst, sedan hans återkomst till skolan har man nu kunnat skåda en lite knorr och ett tryne på den gode Ordvitsarn. Inte för att det gjorde någon större skada på honom, eller som man också skulle kunna sammanfatta det: varje förändring är en förbättring.

Ordvitsarn var hursomhelst inte den enda som nekade vaccinering. Inte heller Flasharn hade någon lust, men vad detta beror på vet jag icke. Om det är grundat på att hon är mer kortväxt än sprutan eller på att hon bara inte ville är en fråga som jag inte lyckats få något svar på.

Under tiden jag, Spicy och Gaphals stod och väntade på att få sprutan, kom dock herr Varpa förbigåendes. Vad han egentligen gjorde nere vid vaccinationen är tämligen oklart, men han verkade onekligen väldigt intresserad av vad som försiggick inne i vaccinationsrummet. I vilket fall som helst beklagade han sig över några sprutor han brukade vara tvungen att ta, varvid min egna handledare, den Kumlafödda fröken Gnällbälte, minsann kände till större smärtor än så och påpekade att ett litet nålstick inte var något alls mot att föda ett barn. När hon senare fått sin spruta och intet ont anande vandrat i väg, replikerade herr Varpa skarpsinnigt:
- Hon vet inte hur det känns att få en spark i skrevet!
Varpa var tydligen fast besluten att visa att han hade haft mest ont av de två, och berättade efter sitt svar om hur han i sin gotländska ungdom en mörk och dyster kväll försökt smyga sig på en kompis bakifrån och skrämma honom. Vännen hade tydligen inte uppskattat skämtet, utan när han blivit skrämd i stället svarat med att vända sig om och sätta upp knäet rakt på Varpas, tja, rauk. Detta medförde att den gode herr Varpa, som nog måste sägas slog fröken Gnällbälte och därmed vann kunskapsmästerskapen i smärta, tvingades klä sig i endast mjukisbyxor en vecka framåt.
Kort sagt, verkar herr Varpa haft en minst sagt... intressant ungdom.