Veckoslut, del 2
En liten skräll var att Spicy valde pilates, och fördomsfritt och utan att döma vill jag verkligen applådera hans försök att bryta ner de könsstereotyper som finns i vårt samhälle!
Om vi då lämnar Pandamannens yoga-ådra (eller för den delen Loggboks val av magdans, hemska tanke) åt sidan, kan jag ödmjukt och objektivt förkunna att jag själv måste ses som badmintonens och tennisens stora gigant. 80-talet hade Borg, 00-talet Federer och Kunskapsgymnasiet mig.
I badmintonen gick jag en match, en promenadseger för övrigt, mot Ordvitsarn. Bortsett från mina förkrossande forehands och dräpande backhands, så var nog det mest uppseendeväckande i matchen den boll vi spelade med. Som de flesta säkert vet bör en badmintonboll ha fjädrar. Vår boll, så att säga, hårade. Vid matchstart var den så gott som hel, efter en halvtimmes spel hade en fjärdedel av fjädrarna rasat och när vi efter en timme spelat klart var endast hälften av fjädrarna kvar.
När klockan slog två, badmintonmatchen vunnits och lunch ätits, var det dags att byta boll och racket och i stället lira tennis. Även motspelare byttes och denna gång var det Egg Egg som skulle få smaka på minar kanonservrar. Egg Egg har, till skillnad från Ordvitsarn, erfarenhet av bollsport och till vardags lever han lyxlivet som professionell fotbollsspelare i Tillberga IK, men han gör nog bäst i att fokusera helhjärtat på fotbollen och lämna tennisen därhän. En vanlig boll i vår match såg ut ungefär som följer: Jag servar, han slår en retur, jag lägger in en väl avvägd stoppboll och han slår bollen i nätet.
Upprepa detta mönster i en timme och du har praktiskt taget upplevt min match mot Egg Egg.
Hur som helst så var dagen, efter dessa övningar, slut. Jag gick hem två segrar rikare; Egg Egg och Ordvitsarn kunde för gott lämna planerna på karriärer inom racketsporten; Spicy kunde, mjuk av sin pilates, nöjt ta bussen hem och Loggbok kunde magdansa sig igenom dagen.
Hur Lillans och Gaphals yoga slutade tänker jag helst inte på. Terapin blir så dyr annars.
En intressant tanke annars är Chrill på hästryggen då han på en föreläsning sa "stigbygeln sitter på hästens sidor och i dom har man fötterna för så att de inte ska vara i vägen". En mycket kompetent lärare.
Hm, han kanske ska hålla sig till ekvationer och logaritmer.
Så så, bäste herr bloggare. Herr Varpa och Pandamannen höll faktiskt inte i yogan. De såg bara till att folk kom dit och prickade av dem.
Men... Nu undrar man ju, när hon är på väg tillbaka igen, när kommer du att nämna Fröken Fothuggare? Hon har ju varit borta ett bra tag nu, och med en sådan olycka tycker jag att man förtjänar att nämnas.
Haha, jag ber om ursäkt om jag inte kolalt mina yoga-källor ordentligt.
Och ja, fröken Fothuggare(fyndigt namn förresten) kan absolut förjäna en plats här på bloggen!
uppdatering frågetecken