kunskapsgymnasietvasteras

I går morse spelades det på Hakonhallen i Västerås upp en scen som sent kommer glömmas. Min och ytterligare en klass hade idrott och på programmet stod inget mindre än judo. Jag själv var förkyld och hoppade därför det hela, men att sitta som publik och titta på var inte fy skam det heller.
Eller vad sägs om:

En aggressiv Loggbok och en ettrig Flasharn i en stenhård judokamp med målet att äta eller ätas.

En fnittrande, inte lika aggressiv, batalj mellan Lillan och hennes vän Biggan.

En, och denna satt jag på första parkett för att se, förunderlig match fylld av blod, svett och tårar mellan Spicy och Gaphals.

Detta, mina vänner, var underhållning på hög nivå. Jag är inget fan av judo, men de få matcher jag sett i OS eller liknande sammanhang har åtminstone visat prov på de tävlandes smidighet och styrka. När Lillan med flera utöver judo är det... inte riktigt samma sak.
Det finns de som uppskattar idrott (som intresse, inte lektion) väldigt mycket och det finns människor vars högsta lycka är att en regnig septemberkväll knalla ner till den lokala fotbollsplanen för att se en mållös division 6-match mellan Kattkärr BK och Bortsbo IF, men inte ens dessa fanatiker av amatöridrott skulle njutit av Spicys halvnelson eller Loggboks favoritgrepp "den tyska tittfinten".

Hela lektionen var så att säga en uppvisning i kassaskåpssmidighet och obefintlig judoisk taktisk färdighet. Kast genomfördes, grepp togs och Loggbok gick in för att döda, men inget av detta var av någon större behållning för det öga som önskar se skönhet. Den som dock är mer intresserad av komik och komedier, och alla gånger hellre ser Simpsons än någon snyftfilm á la Titanic (för övrigt Egg Eggs favoritfilm, enligt säkra källor. Tårar varje gång.) skulle nog trivts bra när han eller hon fick syn på Lillans försök till bakåtkullerbyttor. Om jag ska vara ärlig, förolämpade de hela släktet kullerbytta.

Som tur var hade dock lektionen ett slut, och det kröp stadigt närmare under tiden jag funderade på om jag skulle skratta eller gråta åt det jag såg på judomattan. När det väl infann sig hade denna skändning, detta helgerån på allt vad judo heter, lockat fram många små fnissanden från åskådarbänken. Klockan slog dock 10 och föreställningen var till ända. De vita judorockarna åkte av, eleverna gick och duschade och sporten judo kunde äntligen pusta ut.

PS. I omklädningsrummet efteråt tisslades och tasslades det. Det verkar som om Flasharn bestämt sig för att elitsatsa på OS 2016! .DS