kunskapsgymnasietvasteras

Så är det dags igen. I torsdags började skolan igen efter ett, som alltid, skönt lov. Halva skolåret är över och jag tycker att det gått väldigt snabbt. Höstterminen, som brukar vara duktigt mycket tyngre än vårterminen, gick i ett nafs och troligtvis kommer tiden nu gå ännu snabbare. Dagarna blir ljusare och längre, och med våren blir alla gladare. Vissa kurser är slut nu och vissa påbörjas. För min del är det tack och hej till samhällskunskap, religion och geografi, vilka slutar och ersätts av historia och naturkunskap.

I dag är det måndag och vi har haft studiedag, enligt mig ett inte alls dumt sätt att inleda en termin på. Även i morgon är vi lediga. Det är bara den lilla detaljen att handledare Gnällbälte tyckte det var utomordentligt passande att planera in ett utvecklingssamtal med mig i morgon.  08.30. Tack för den. En underbar sovmorgon omvandlas till ett morgonmöte i skolan, och jag kan inte låta bli att undra varför det verkar vara så att mina utvecklingssamtal alltid, varenda gång, ska bokas in tidigt på morgonen. Det är inte mitt fel att Leonard Cohen, Gnällbältes husgud, inte har mycket kvar att ge.

Som sagt så är nu alltså halva skolåret passerat, halva tvåan, och med den även halva min och mina årskamraters gymnasietid. Om ett och ett halvt år är det vi som tar studenten och därmed är fria att på riktigt välja vilken riktning våra liv ska ta. Vissa kommer säkert se det som en börda och något jobbigt och faktum är ju att skolan, vad man än tycker om den, är en trygghet och en vana. Innan gymnasiet slutar behöver de allra flesta inte tänka så mycket på vad de ska göra efter ett sommarlov eller en ledighet - man vet att det, som vanligt, är skolan som väntar.
Jag ser dock fram emot att sluta skolan. Inte för att jag tycker att det är tråkigt, men för att det är när skolan är slut som man på riktigt kan börja göra sina egna val och forma sin framtid. Då finns det ingen mainstreamväg som alla måste gå, utan folk sprider ut sig mellan platser och yrken. Även om de flesta troligtivs kommer sluta likt den stora massan, med familj, ett halvbra jobb och falnande drömmar, så finns det efter studenten inget som reglerar en, inget som längre binder en fast vid ett "måste".

Dit längtar jag, och med halva tvåan, och halva gymnasietiden tillryggalagd, är det ditåt jag rör mig. Första etappen är denna vårtermin, nu är vi igång igen.