kunskapsgymnasietvasteras

På senare tid har det i samhället skett en ökad, och fortfarande pågående, urbanisering. Människor flyttar från landet in till större städer där arbete, kommunikationer och nöjen finns. Själv har jag, då min mamma bor i Västerås, till hälften följt med i denna våg, men varannan vecka bor jag i ett litet samhälle i skogen, 20 minuter från Västerås. När jag, som idag, bor hos min pappa därute i skogen är bussen det enda sättet att ta sig mellan skolan och hemmet.

På grund av  att jag är tvungen att åka denna buss, och att den går cirka en gång i halvåret missade jag i morse flera timmars god sömn. I stället för att ligga och sova klockan 07.50 satt jag vid en av skolans datorer, livstrött och glädjelös. Det finns nog de som tycker det skulle vara alldeles underbart att vara på skolan drygt en timme innan första lektion,och klyftigt nog skulle utnyttjat denna tid till att plugga, men jag hör sorgligt nog inte till denna del av mänskligheten. Tyvärr är jag, till skillnad från exempelvis Loggbok, som finner det rimligt att kliva upp 5.45 för att dels rabbla några härliga tyska verb samt skörda lite på Facebook-applikationen Farmville, inte en sådan varelse.

I vilket fall som helst, så skulle det bli en alldeles lagom skoldag med två lektioner efter varandra direkt på morgonen och sedan hemfärd ut till min kära by. Sagt och gjort, när klockan slagit 11 och religionen och matten var avklarad, var det dags att klura på hur det skulle gå till att ta sig hem igen. Klurandet slutade dock i olycka och många forsande tårar då jag upptäckte att det inte var möjligt att ta sig hem förrän tidigast klockan 15. Detta hemska faktum innebar att jag framför mig hade fyra timmar av absolut vakuum, med ingenting att göra och ingen möjlighet att röra sig hemåt.
I skolan ska man i och för sig rimligtvis plugga, men i mina vänners närvaro är detta en fullständig omöjlighet. Det går helt enkelt inte att fokusera och koncentrera sig vid samma bord som Lillans och Flasharns ej djupgående gografifrågesporter (geografilärare Pandamannen skulle bli förskräckt om han hade hört de geografiska resonemang som bedrevs) eller Ordvitsarns och Spicys tjuvtittat.se-tittande och Egg Eggs omkringskuttande.

Det som hade kunnat bli en så bekväm dag, med början 9.00, slut 11.00 och två lektioner däremellan blev alltså i stället en åttatimmarsdag fylld av sällskap men med absolut inget nödvändigt pluggande.
Om det bara hade gått fler bussar, och om ett litet hus vid skogens slut som mitt varit mer prioriterat - tänk vad mycket tid jag tjänat, och tänk vad mycket plugg jag kunnat uträtta.


PS. Såg dokumentären om Henke Larsson i går och är bara tvungen att nämna det. Vilken spelare han var, och vilken människa han är. Kung Henke! .DS